Sverige har under flera hundra år varit känd för sin produktion av järnmalm, dvs. malm med högt innehåll av grundämnet järn. Det som främst avgör om det är värt att bryta järnmalm är halten av järn i malmen. Idag ligger de största järnmalmsgruvorna i Malmberget och Kiruna. Det största företaget inom järnmalmsframställning är LKAB.
Järnmalmens historia
För ca 2500 år sedan lärde sig människan att framställa järn genom myrmalm och sjömalm. Då järnet skapade helt nya möjligheter för människan har det även gett namn till den tidsperioden – järnåldern. De områden som växte fram inom järnframställningen i landet var bland annat Gästrikland, Närke, Småland, Dalarna och Västmanland. I detta skede användes järnet främst till att skapa vapen och verktyg.
Nästa steg i framställningen av järn var när man började bryta bergsmalm för att komma åt järnet. Detta genomfördes främst i Berglagen och norra Norrland. Det som skiljer dessa områden är storleken på gruvorna. I Bergslagen var gruvorna relativt små medan det i Norrland byggdes betydligt större anläggningar. Redan 1904 var gruvan i Kiruna den största i Sverige och har sedan dess fortsatt att vara det.
Idag går produktionen till stor del till olika stålprodukter och inte sällan inom byggindustrin.
Malmgruvor i Sverige
Under 1900-talet fanns det ett flertal malmgruvor i Sverige där man bröt järnmalm. Men krisen inom stålindustrin skapade nya förutsättningar och flera företag gick i konkurs och gruvor fick stängas ner.
De två största gruvorna idag ligger i Malmberget och Kiruna. Bägge dessa gruvor drivs av LKAB. Det skiljer däremot något mellan gruvorna gällande vad man bryter. I Malmberget bryts magnetit och hematit medan det i Kiruna är magnetit. Andra ställen där brytning sker är Dannemora, Grängesberg och Idkerberget.
Även om antalet gruvor har minskat sedan 70-talet är Sverige fortfarande en av Europas största producenter av järnmalm.
Järnmalm under krigstid
Då stora mängder järnmalm behövs för produktion av krigsmaterial har järnmalmsindustrin fått ett extra fokus under tider av krig. Både under och efter andra världskriget fick Sverige hård kritik för den stora export av järnmalm som genomfördes till Tyskland. Man räknar med att hela 50% av den järnmalm som landet importerade kom från Sverige.
Kritiken handlade då inte bara om att Sverige genomförde handel med Tyskland utan att omfattningen var så stor att Sverige kunnat påverka krigets utveckling genom att vägrat leverera malmen.
En orsak till att tyskarna valde att ockupera Narvik när de invaderade Norge år 1940 var att de ville säkerställa transporten av svenskt järnmalm som till stor del transporterades dit innan det skeppades vidare till Tyskland.