Det finns tecken på att gruvdrift bedrivits där dagens Dannemora gruva är belägen redan på 1200-talet. Dokumenterad brytning finns däremot för första gången år 1481. Sedan dess har Dannemora gruva varit verksam fram till 1992 och stundtals varit Upplands största gruva inom järnmalm. År 2008 påbörjades brytningen igen men med mindre lyckat resultat. År 2016 tog ännu en ny aktör över som valde en något annorlunda inriktning.
1500-1700-tal
Även om gruvbrytning påbörjades tidigare så var det under 1500-talet som den stora utvecklingen skedde med Dannemora gruva. Då fick Joachim Piper förnyade privilegier på gruvan vilket gjorde att han satsade stort på att utveckla och förbättra dess drift. Främst var det järnmalmen som var intressant men man valde även att bryta andra mineraler. År 1545 tillkom flera kapitalstarka delägare (bland annat kungen Gustav Vasa). Andra delägare var rika tyska affärsmän. Tyskarna ville att inriktningen skulle vara mot tackjärn men Vasa ansåg att man även borde ha fokus på smidesjärn. När gruvan höll på att gå i konkurs tog Vasa över driften helt.
Under 1600-talet exporterades stora mängder stålråvara. Bland annat var företag i den engelska staden Sheffield storkunder. En stad som sedan blev känd just för sin verksamhet inom stålindustrin. Det som främst karaktäriserar 1700-talet är industrialiseringens framfart. Nu installerades bland annat gruvans första ångdrivna pump även om den inte gjorde någon större effekt. Kunskapen fanns helt enkelt inte kring hur den skulle skötas på rätt sätt.
1800-1900-tal
I början av 1800-talet installerades ännu en ångmaskin. Denna hade 10hk och framförallt fanns kunskapen om hur den skulle användas. Under större delar av 1800-talet låg produktionen på 15.000-20.000 ton per år. Under 1870-talet var produktionen uppe i hela 40.000 ton. I och med att produktionen ökade skapades behov av bättre tranportmöjligheter. Det var en av orsakerna till att järnvägen, Dannemore-Harg, byggdes i slutet av 1800-talet.
Under 1900-talet ökade produktionen ännu mer och 1955 byggdes en helt ny anläggning vilket resulterade i en produktion på 600.000 ton. Ökningen gick snabbt och på 70-talet var produktionen kring 1 miljon ton per år.
Modern tid
Under 70-talet var svensk stålindustri med om en kris som slog hårt mot ett flertal företag och gruvor. År 1978 tog statliga SSAB över hela driften efter att tidigare ägare inte lyckats nå tillräckligt bra resultat. SSAB drev gruvan fram till 1992 då den lades ner. År 2008 påbörjades så gruvdriften igen. Denna gång var det Dannemora Mineral AB som påbörjade driften och en starkt bidragande orsak var ett högt råvarupris och en ökad efterfrågan på marknaden. Framgångarna uteblev däremot mycket på grund av att råvarupriset föll kraftigt åren efter att driften påbörjades. År 2015 fick Dannemora Mineral lämna in konkursansökan.
Det skulle däremot bara dröja ett år innan en ny aktör visat sitt intresse. Det var affärsmannen Per Berglund som köpte gruvan av konkursförvaltaren. Delvis var tanken att gruvdriften skulle påbörjas igen men han var även öppen för andra affärsmöjligheter på området, allt från att satsa på pellets till att skapa en logistikpark.