Prospekteringsmetoder
Berggrundskartering
Vid berggrundskartering beskrivs bergarter i hällars och man utför mätning av bergets strukturer. Bergets mineralsammansättning och kornstorlek visar oss vilken miljö bergarten bildades i. Strukturgeologiska mätningar visar hur berget deformerats efter att den bildades i sin ursprungsmiljö. Geologisk kartering av berggrunden är av stor betydelse för att förstå den miljö där malmer har bildats och hur malmerna därefter kan ha förflyttats. Ett gediget karteringsarbete är viktigt både när det gäller stora regionala samband och små detaljer.
Mätning av struktur i berggrunden
Blockletning
Blockletning har haft en stor betydelse för upptäckten av de flesta kända malmer i Sverige. Vid blockletning ger man sig ut i naturen och tittar efter rostiga eller på annat sätt avvikande block. De block som ser ut att ha ett möjligt metallinnehåll skickas sedan vidare till analys. Om dessa resultat visar sig vara av intresse fortsätter jakten på nya block. Man försöker då att följa blocken mot isrörelsens riktning. När ett flertal block hittats längs en isrörelserikting kallar man det för blocksvans. Denna kan i bästa fall följas tillbaka till moderklyftet som blocken ursprungligen bröts loss ifrån.
Geokemi
Geokemi i form av ytmoränprovtagning och 
därefter bottenmoränprovtagning med bergkax är en modern form av blockletning. Vid ytmoränprovtagning grävs en grop ner till moränens c-horisont (ofta ett djup av 0,5-1 m). Där tar man ett prov på ca 1 kg som sedan analyseras. Då man hittar ett område med förhöjda halter av ett eller flera grundämnen fortsätter provtagningen till dess ett område kan avgränsas. Nästa steg är att utföra bottenmoränprovtagning med bergkax. Med hjälp av en mindre jordborrmaskin tas prover från botten av moräntäcket. Vid den här provtagningen tas ofta även ett prov någon meter ner i berggrunden. De olika stegen inom geokemi har vid flera platser varit en framgångsrik metod för att avgränsa högintressanta målområden.
Geofysik
Magnetiska mätningar
Magnetiska mätningar visar lokala variationer i jordens magnetfält. Dessa variationer återspeglar halten av magnetiska mineral, främst magnetit, i berggrunden. Eftersom olika bergarter ofta skiljer sig vad beträffar magnetithalt är magnetiska mätningar ett utmärkt hjälpmedel vid berggrundskartering. Genom att tolka magnetiska anomalier och anomalimönster erhålls också strukturgeologisk information.
Magnetiska mätningar sker både i regional skala och i lokal detaljerad skala. Ett område där behovet av olika typer av magnetiska mätningar blir tydligt är Dannemora. Med hjälp av flygmagnetisk mätning ser vi på ett bra sätt hela Dannemorafältets horisontella utbredning. Genom markburen magnetisk mätning kan vi urskilja detaljer kring de olika malmkropparnas utbredning och form. Då vi sedan vill förstå utbredningen av Dannemorafältet ner mot djupet utför vi magnetisk mätnig i borrhål.
Elektromagnetiska mätningar
Elektomagnetiska mätningar bygger på principen att ett elektromagnetiskt fält från en sändare, primärfältet, genom induktion ger upphov till elektriska strömmar i elektriskt ledande kroppar. Dessa strömmar ger upphov till ett nytt elektromagnetiskt fält, sekundärfältet. Genom att mäta variationer i sekundärfältet kan elektriska ledare i berggrunden kartläggas. Dessa ledare utgörs vanligen av elektriskt ledande bergartsled (expmpelvis grafitförande bergarter), kroppar med förhöjda halter av metalliska mineral eller av vatten- eller lermineralförande krosszoner.
Den elektromagnetiska metod Dannemora Prospektering använt sig av är TEM (Time domain Electro Magnetics) mätningar. Metoden används på flera olika sätt i form av helikopterTEMmätning, markTEM och borrhålsTEM.
HelikopterTEMmätning över Dannemorafältet
Gravimetri
Gravitationsmätning är en metod där man mäter avvikelsen i densitet i en kropp eller struktur under markytan. Sulfidmineraliseringar, magnetitlinser och förkastningar kan avvika i densitet på ett sådant vis att det går att tolka deras utbredning.
Det instrument som används är en gravimeter. En gravimeter är ett mycket känsligt instrument som mäter ytterst små skillnader i den nedåtgående dragningskraften. Instrumentet är så känsligt att det även registrerar skillnader i t.ex. topografi och latitud. Dessa korrigeras bort i efterhand, med hjälp av olika beräkningar.
Diamantborrning
Diamantborrning utförs ofta som det sista steget i prospekteringsarbetet, när ett intressant område har identifierats med hjälp av historisk efterforskning, berggrundskartering, geofysiska mätningar och moränprovtagning.
Vid diamantborrning skärs en cylindrisk borrkärna ur berget med en diamantförsedd borrkrona. Vanligen borras 3 meter i taget varefter borrkärnan tas upp. Borrkärnan läggs i lådor och tas till ett borrkärnekarteringsrum. Här karteras borrkärnan och i vissa fall utförs strukturmätningar av kärnan. De intressanta delarna sektioneras upp och delas på längden med diamantsåg. Vanligen skickas ena halvan av borrkärnan på analys och den andra halvan arkiveras i ett borrkärnearkiv.
Det är efter ett gediget utfört borrprogram som geologen sedan kan utföra beräkningar av mineraltillgångar och malmreserver.
Länkar
Bergsstaten
Bergsstaten är den myndighet som arbetar med tillståndsfrågor rörande prospektering- och gruvverksamhet. Bergsstaten utövar också tillsyn över gruvorna och lämnar information. Bergsstaten leds av bergmästaren. Läs mer på deras hemsida: www.bergsstaten.se
SGU
Sveriges geologiska undersökning, SGU, är den myndighet som svarar för frågor som rör jord, berg och grundvatten i Sverige. Läs mer på deras hemsida: www.sgu.se