Produktion, brytning och malmförädling
Produktionen från förädlingsverket under första och andra driftåret planeras uppgå till 0,5 Mt respektive 1,0 Mt styckemalm samt fines. Vid full produktion (tredje driftåret) beräknas förädlingsverket leverera 1,5 Mt färdiga produkter bestående av 50 procent styckemalm (4-16 mm) med 60 procent järn och 40 procent fines (<4 mm) med 55 procent järn.
Vid full produktion krävs ett ingående tonnage i förädlingsverket på cirka 2,45 Mt per år med 35,2 procent järn. Med dessa förutsättningar medger den beräknade malmreserven (28,5 Mt) en kontinuerlig brytning under drygt 12 år.
Brytning
Liksom innan gruvan stängdes 1992 planeras brytningen vid ett återupptagande av driften att ske med en metod som närmast kan kategoriseras som skivrasbrytning.
Förenklad skiss visande principen för skivrasbrytning i Dannemoragruvan.
Malmerna tillreds och bryts med skivrasorter men sidoberget går i de flesta fall inte i ras (se figur). Från brytningsställena transporteras malmen antingen direkt med truckar, eller via störtschakt, till någon av tömningsstationerna på nivåerna 350 meter eller 460 meter. Malmen samlas därefter i en ficka varefter den går till grovkrossen som ligger på nivån 520 meter. Därefter samlas den i en lagringsficka för att sedan skippas (hissas) upp till dagytan. Under de två första driftåren kommer malmen dock att köras upp via en ramp och krossas ovan jord innan den går till malmförädlingsverket.
Den maximal mängd malm som kan brytas i gruvan vid tvåskift bedöms vara cirka 2.66 Mt per år.
Malmförädling
Även om investeringarna blir något större så är det klart ekonomiskt fördelaktigt att uppföra en helt ny processverksbyggnad istället för att använda den gamla eftersom driftskostnaderna i denna blir betydligt lägre.
I de ursprungliga planerna var det tänkt att malmen från gruvan skulle behandlas i en konventionell tvåstegsprocess omfattande sovring (för produktion av styckemalm) och anrikning (för produktion av fines). Anrikningssteget omfattade bl.a våtmalning i två kvarnar följt av magnetseparering och avvattning.
Laven, gamla förädlingsverket och det planerade verket i Dannemora.
Förutsättningarna för att genomföra hela malmbehandlingen torrt, vilket väsentligt reducerar såväl investerings- som driftkostnaderna i förädlingsverket, har undersöks. Hittills genomförda processförsök tyder på att detta är genomförbart. Dessa antyder också att det kan vara möjligt att öka andelen styckemalm i produktionen till 60% vilket skulle öka intäkterna eftersom priset på styckemalm är högre än priset på fines. Om fortsatta försök verifierar att detta är möjligt måste dock några mindre investeringar göras i förädlingsverket.
Planerad förädlingsprocess
Malmen, som vid full produktion skippas upp från gruvan, har en styckestorlek på under 220 mm. Antingen tippas den i en ficka för att sedan matas in i verket eller så mellanlagras den i högar på gruvplanen. I verket passerar den först en magnetisk separator. Det magnetiska materialet går till en sikten som delar upp det i två fraktioner (-18 mm och +18 mm) medan den omagnetiska delen krossas till - 50 mm. Den grövre magnetiska fraktionen går till en konkross i vilken det krossas till -50 mm varefter den blandas med fraktionen -18 mm. Detta material delas upp i två fraktioner (-16 mm respektive +16-50 mm) i en sikt. Fraktionen +16-50 mm krossas till -20 mm och går tillbaka till sikten. Finfraktionen (-16 mm) passerar över ytterligare en sikt där den delas upp i fraktionerna -4 mm och 4-16 mm. Den grövre fraktionen går över två separatorer. Det magnetiska materialet från dessa utgör den slutliga styckemalmen.
Den omagnetiska delen krossas och siktas. Finfraktionen (-4 mm) får passera två separatorer. Den magnetiska delen utgöres av den slutliga fines produkten. Också findelen från den tidigare sikten(-4 mm) behandlas vidare i två separatorer. Det magnetiska materialet från dessa utgörs också av den slutliga fines produkten.